Du bodde i dina föräldrars gamla hus. Allt runt omkring är bekant och bekant, allt är som du alltid har haft.

Ett hus, en innergård, en vind där det står en gammal soffa, några saker i hörnet, en gammal farfars resväska eller ett snurrhjul i hörnet. Medan du är liten är du väldigt intresserad – det här är din värld, och du lär känna den steg för steg. Då blev man äldre. Och du är redan intresserad av något annat, något som du inte har ännu och vad du vill uppnå. Ny telefon? Ny dator? Cykel? I varje fall är detta något nytt. Och för att förstå och bevara det vi lämnar efter oss i barndomen behöver vi gå någonstans långt bort från det och se tillbaka. Titta vad som finns där. hemmet är dig kärt. Så jag träffade en sådan person som inte förlorade sin barnsliga värld i sig själv. Martin Lundqvist. En vanlig bild av en sträng norrländsk kille. Blont hår. Viking? Kanske. En programmerare som förstår både historia och litteratur. Vandrade runt i världen och återvände hem. Så han överraskade mig. Han bär bara med sig sin del av huset. Det här är en gammal resväska som jag tittar på som jag minns filmerna om flyg på 50-talet. Och en gjutjärnsgryta, som passar både till spisen och museet. Och en liten, mycket elegant tekanna ...
Estet. En kännare av smak och samtal. Tack, Mir, och för detta möte!